Om en vecka

Om en vecka så åker jag äntligen upp till norrland!
Där ska jag fira jul med familjen och sedan har jag med mig min lilla Rasmus tillbaka hem till Linköping. Min sambo har lugnat ner sig nu. Han fick en släng av nervositet inför det hela plus alla frågor kring det praktiska;

-Vem ska sköta katten om vi behöver resa bort?
-Vem ska tömma kattoaletten?
-Vem ska mata den?
-Tänk om den har sönder någonting...?

Iinte vet jag, men he löser sig alltid. Men jag har intygat honom om att katten kommer att göra saker vi inte kommer att älska, men den kommer även att tillföra oss något som vi kommer att älska, och gör det värt, de där små felstegen alla kan göra.

Jag saknar att komma hem till en katt... som kräver att få mat och klappar på magen.

Från att ha umgåtts och träffat dem varje dag, så har plötsligt ett helt år gått utan att jag har fått träffa mina föräldrar och syskon -ett år sedan jag lämnade Rasmus hos min familj. Märkligt hur snabbt året ändå har gått. tiden måste gå snabbare ju äldre man blir.

Det kanske gick så snabbt för så mycke nytt har hänt det här året.