Efter resan...

Min sambo var till en början väldigt nyfiken på Rasmus, och Rasmus var väldigt nyfiken men aningen avståndstagande mot sin nya husse. Han lät sig bli klappad och kelad med men sen blev han lite avig. Min sambo uttryckte lite oro och rädsla inför hur katten betedde sig mot honom.

Rasmus jamar*
"Ska den göra sådär?"
Rasmus stryker sig mot sambons ben*
"ÄR det okej att klappa den nu?"
Rasmus har spanat in sambons pizza...*
"Nej*rycker till* Vad gör den!!"


Rasmus såg ut som att han idiotförklarade min sambo, sen fick han för sig att bli rädd för honom en stund. Gömde sig under badkaret och liknande. Men igår kväll låg han ihoprullad på stolen invid min sambo som satt och spelade datorspel. Ibland strök han en hand över Rasmus rygg och han kråmade sig av vällust. Det var mysigt att se.

Min "katthatande" sambo börjar kanske mjukna. Det första han konstaterade då han såg lurvbollen var hur himla söt den var. Sen var det kanske ganska kul att busa med katten...

________________________________________
Det var kul under dagen då Rasmus faktiskt lade sig i sin kattbur som vi hade under resan. Han sov i den i någon timme. Han måste verkligen känna sig trygg i den och det känns skönt att han fortf känner så för buren som trots allt tog honom på en 20timmars resa från Piteå till Linköping. I övrigt har han börjat äta, dricka och gå på lådan som vanligt igen. När vi gått och lagt oss hörde jag honom leka lite med sin leksaksmus. Så han har väl börjat återhämta sig från den hemska resan nu.